L.A.LARSSONS BLOGG

L.A.LARSSONS BLOGG

Vi klarar oss bra utan det där vi tror vi inte klarar oss utan

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON tis, februari 09, 2016 10:10:22

Under de senaste åren har jag provat att sluta med olika saker för att få perspektiv på livet och själv undersöka vad vi egentligen behöver för att vara lyckliga. Behöver vi verkligen det där sexpacket med starköl till helgen? Behöver vi verkligen ett halvt kilo oxfilé och en flaska vin från Toscana för att bli lyckliga? Behöver vi ett julbord med julskinka, fem sorters sill, prinskorvar, köttbullar, ägghalvor? Behöver vi ens fira jul? Behöver vi åka till Thailand varje vinter för att inte bli deprimerade? Kan vi leva på ett annat sätt, och vad är det vi behöver, egentligen, för att vara lyckliga?

När jag bodde och arbetade i London 1999-2003 flög jag mycket och det här var på den tiden som alkohol serverades gratis på reguljärflyg i Europa. Det här var också på den tiden som jag snusade och jag brukade alltid, efter flygplansmåltiden, beställa en Bailey’s till kaffet och ta en portionssnus till det och jag tyckte att den kombinationen var den ultimata smakupplevelsen. Jag brukade också marknadsföra den här smakupplevelsen som något fantastiskt – snus, kaffe och Bailey’s och skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan varken snus, kaffe, eller chokladsmakande sprit.

Men så en dag, den 11 september 2009, skulle mitt andra barn födas och där på förlossningsavdelningen kände min kropp – som under 15 år fått i sig 5-8 koppar kaffe varje dag – att det var nog med kaffe, så jag slutade cold turkey och har inte saknat drycken sedan dess.

Ett halvår senare fick jag ett telefonsamtal på jobbet. Det var min pappas dåvarande sambo som berättade att min pappa fått en hjärtinfarkt och låg på lasarettet i Oskarshamn. Hans blodtryck hade varit skyhögt och till slut orkade inte kroppen längre. När jag la på luren tog jag upp min snusdosa för att bedöva de känslor jag fått. Jag tänkte efter en sekund och upptäckte att jag inte snusat på hela dagen, trots att det var sen eftermiddag. Jag tittade på dosan och funderade på om jag verkligen behövde snusa – behövde jag verkligen bedöva mina känslor? Och har jag inte hört någonstans att snus gör att man får högt blodtryck? Och hjärt-kärlsjukdomar är väl ärftliga? Då är det väl dumt att hjälpa de dåliga generna? Jag satt tyst en lång stund och stoppade sedan tillbaka dosan i fickan. När jag en månad senare kollade mitt blodtryck var det väldigt lågt. 105 i systoliskt tryck vid ansträngning och endast 95 i systoliskt tryck i vila och sjukvårdspersonalen funderade på att medicinera mig mot lågt blodtryck, jag sa att jag kunde börja snusa igen. Men det gjorde jag aldrig.

I oktober 2014 var det så dags att sluta dricka Bailey’s och all annan form av alkohol också. Och tänk, jag har klarat mig utan alla dessa tre fantastiska smaker – de smaker som jag var så säker på att jag inte skulle kunna leva utan, tillsammans eller var för sig. Smakerna som jag tyckte att jag förtjänade. Smakerna som jag nästan tyckte att det var ”min rätt” att få känna blandas i gommen. Tänk, jag klarade mig utan dem, utan att bli en olyckligare människa.

En yttervärld tillhör inte innehållet i våra medvetanden

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON fre, januari 30, 2015 11:04:59
En yttervärld tillhör inte innehållet i våra medvetanden. Det är ett fullkomligt sant påstående eftersom vårt medvetande kan skapa egna världar. Descartes beskriver i Betraktelser över den första filosofin att jag vet, i detta nu, att jag sitter här och skriver på en dator, mina ögon är öppna, jag rör mitt huvud mellan skärmen och pappret och mitt huvud sover inte; jag rör mina fingrar medvetet över tangentbordet och det jag uppfattar i dröm är inte alls så här tydligt. Samtidigt, fortsätter Descartes, och jag kan inte annat än att hålla med honom, att ibland, i drömmar, upplever jag precis samma sak och han konkluderar: ”det finns inga specifika ting som någonsin kan sklija vakenhet från sömn”. Ytterligare bevis för att en yttervärld inte tillhör innehållet i våra medvetanden är fenomenet med fantomsmärtor. Descartes skriver att allt som jag har och vet, har tillskansats mig från eller genom mina sinnen. Men hur fungerar det då med fantomsmärtor – jag ser inte min hand, men jag känner den – en sinneskonflikt skapad i vårt medvetande, där synen skulle kunna ses som överordnad känseln när det kommer till att betrakta vår yttervärld. Den indiske hjärnforskaren Vilayanur Ramachandran har uppfunnit en spegellåda som lurar vårt medvetande att tro att vi har en hand i syfte att bota fantomsmärtor. Således är premissen sann, liksom René Descartes demonargument, som vi även skulle kunna kalla fantomargument: ”Jag vet inte att jag inte bedras av en ond demon som inger mig falska föreställningar om att det finns en yttervärld” samt ”Om jag inte vet att jag inte bedras av en ond demon som inger mig falska förhoppningar om att det finns en yttervärld, så vet jag inte att jag har händer”, vilket leder fram till slutsatsen: ”Jag vet inte att jag har händer.”



Mandelbrotuniversum

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON tis, januari 20, 2015 10:47:57

Det finns ett universum inne i varje atom. Tänk om det är så att vårt universum bara är en byggsten i något mycket större. Universum upprepar sig själv – en fraktal – liksom en Mandelbrotmängd och tittar du närmare kommer du finna svarta hål i Mandelbrotmängden också, som leder dig in i nya världar. Är det en slump att vi funnit Juliamängden, eller Mandelbrotmängden? Är det en slump att blomkål och ormbunksblad itererar?

Jag tänker mig Big bang som en nysning.

Hur vet du att någon tittar på dig?

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON tis, januari 20, 2015 10:44:06

Hur vet du att någon tittar på dig?

Kvantmekanik beskriver energins beteende i mikrokosmos. Andlighet är behärskning av de energier som finns inom oss och omkring oss. Naturalism eller naturalistisk filosofi innefattar de åskådningar som inte skiljer på det vi traditionellt kallar ”övernaturligt” eller ”övervärldsligt” och det vi håller för naturligt. Teologi är tankar och idéer runt det övervärldsliga, hur världen är ihopsatt och människans del i detta allt.

Det finns ingen gud och det finns inget övervärldsligt, men mirakel finns överallt. Det som finns är energier och de finns överallt – allt består av energier och i dessa energier kan den lärde läsa det hon eller han behöver för att ses som upplyst av omvärlden. Det är ingen skillnad på det som pågår på en bönematta i Mekka, i ett skogskloster i Thailand, i Peterskyrkan i Rom eller på en meditationsbrits i Vingåker. Det är ingen skillnad på den energi som snurrar runt dina knäskålar och den energi som roterar i ett svart hål. Det är heller ingen skillnad på den energi ditt nyfödda barn skickar ur sig i skriket efter sitt första andetag på jorden och den energi som du känner där från din döda mormor.

Begreppet ateist finns inte. Man förnekar något som man specificerat felaktigt. Ingen människa kan förneka kvantmekaniken. Ingen människa kan förneka att hon ”känner” att någon tittar på henne. Därför kan ingen förneka universums energiflöde, det som vissa valt att kalla ”gud” eller ”det övervärldsliga” och därför finns inte begreppet ateist.

Runt dina knäskålar cirkulerar som sagt energier på samma sätt som energier cirkulerar i svarta hål. Vanligtvis mäter vi saker och ting i rum och tid; det är så vi alltid har gjort, men det finns kanske andra sätt? ”Det är helt nödvändigt att vara övertygad om ”guds” existens, men det är inte riktigt lika nödvändigt att kunna bevisa den.” Det är inte sannolikt att alla sju miljarder kommer vilja se det här. Det finns en parallell värld, där våra åskådningsformer (rum och tid) inte gäller, där vi kan uppfatta och förnimma det som inte är mätbart i rum och tid.

Hur hittar vi dit?



Dialog om universum

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON tis, januari 20, 2015 10:39:11

”De riktade Hubble-teleskopet mot den plats i universum där det var mörkast och således inte skulle finnas så mycket stjärnor. På bilden man tog hittades omkring trettio tusen galaxer, där varje galax innehöll flera hundra miljarder stjärnor. Och det här var det ställe där det var minst stjärnor. Förstår du hur många andra livsformer det finns där ute?”

”Så alla rapporter om ufon är korrekta?”

”Inte sannolikt. Universum expanderar så fort.”

”Guds andetag.”

”Va?”

”Tänk dig att universum är guds lunga och vår tid är ett andetag av gud, där han fyller sina lungor med luft. Således expanderar de.”

”Men universum är nästan fjorton miljarder år gammalt och vi kanske har expanderat halvvägs, hur skulle ett andetag kunna hålla på i trettio miljarder år och sedan trettio miljarder år för att andas ut?”

”Trettio miljarder år enligt hur du mäter tid, ja. Det är inte säkert att tiden är lika lång för alla. Flugor till exempel, upplever inte de tiden annorlunda på grund av sina ögon?”

”Men tiden är väl linjär? Linjär och konstant.”

”Varför tror du det? Tiden är olika beroende på om du tittar på en dålig eller en bra film. Kan något sådant ofantligt banalt påverka tiden att kännas kanske hälften så lång, skulle inte en tilltänkt gud då uppfatta tiden på ett helt annat sätt. Se bara på hur vi uppfattar tiden idag. Idag ska man ju hinna med tusen saker fler än för hundra år sedan.”

”Så vi skulle ha ett parallellt universum bredvid oss, som guds andra lunga?”

”Varför skulle en sådan gud, eller allsmäktighet, eller vad vi ska kalla det vara en kopia av en människa? Tänk utanför lådan. En ko har fyra magar och de finns här. Hur tror du livsformerna ser ut på andra sidan universum? De kanske har hundra andningsorgan.”



Om livet

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON tis, januari 20, 2015 10:22:24
När man kommer upp i trettioårsåldern börjar folk omkring en dö. Det tär. De som dör är ofta inte dem närmast dig, men ändå så nära att det berör. Döden gör det. Berör. Det som också händer när man kommer upp i trettioårsåldern är att alla omkring en börjar få barn. Kanske till och med du själv. Liv blir och liv upphör. När man tänker på det, helt bisarrt – som om antalet levande på jorden skulle vara konstant, men så är det inte; det bara ökar. Men de som dör, är ofta de som fallit längre ifrån dig och de som uppstår, uppstår dig närmare. Som om hela världen flätas samman.

Om åsikter

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON mån, januari 19, 2015 15:48:58

En miljon människor med samma åsikt är fortfarande bara en åsikt. Det blir två åsikter först när någon i miljonen har en avvikande åsikt. Skulle vi leva i en värld där vi inte ifrågasätter gängse åsikter, skulle jorden vara platt och några tusen år gammal.



Kvantmekanik, andlighet, naturalism, teologi

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON tor, november 28, 2013 08:45:16

Kapitel 3.

”Du vet om du kokar ägg och sen brukar du spola kallt vatten i kastrullen så skalen ska bli lättare att få bort, något som jag tror är en myt, men hur som helst. Om du skulle låta äggen ligga i kastrullen i kallvattnet tillräckligt länge, vad skulle hända då?”

”Äggen skulle kallna. Och vattnet skulle bli lite varmare.”

”Just. De kanske till och med skulle få samma temperatur?”

”Det är sannolikt.”

”Just precis. Sannolikt är vad det är. Och vad händer när du går ur badet och låter det varma badvattnet vara kvar i karet?”

”Det svalnar.”

”Just precis. Hur länge svalnar det, svalnar det tills det blir is?”

”Självklart inte, förutsatt att det inte står ute på vintern.”

”Så hur länge svalnar vattnet.”

”Tills det får samma temperatur som den omgivande luften.”

”Kanske till och med exakt samma temperatur som omgivningen?”

”Det är kanske sannolikt.”

”Det är just precis vad det är. Sannolikt. Det är det som kallas entropi.”

”Entropi?”

”Just precis. Jag slog upp det igår i min gamla ordbok. Där stod det: ’tendens hos ett system att förändras i riktning mot sin mest sannolika (och därmed mest oordnade) fördelning’. Sen stod det ’entropin i universum tenderar mot ett maximum’. Vad kan det betyda, tänkte jag. Vet du vad det betyder?”

”Nej.”

”Det betyder att universum inte har funnits för alltid. Är det inte fantastiskt?”

”Det där får du nog förklara lite närmare?”

”Vissa bedömer också entropi som ett matematiskt mått på oordning, vilket är helt fantastiskt när jag tänker på det eftersom det också förklarar vissa saker om Big bang-teorin, eller hur?”

”Nej. Jag fattar faktiskt ingenting just nu.”

”Jag kanske rusade i förväg, jag fick bara någon förnimmelse om att jag var något på spåret, något de pratade om på Vetenskapens värld förra veckan.”

”Okej… du skulle förklara att universum inte alltid har funnits.”

”Just det… så här: Är vi överens om det där med äggen och med badvattnet?”

”Det är vi överens om.”

”Förutsatt att ingenting utifrån påverkar badkarsvattnet, som att någon spolar i varmt vatten, eller öppnar badrumsdörren, eller sätter på elementet, eller fläkten – helt enkelt att badrummet är vad vi kan kalla för ett slutet system. Nu säger vi att universum är ett sådant slutet system.”

”Men då undrar jag var man tar vägen när man åker ner i ett svart hål. Jag tycker inte universum känns som ett slutet system efter att du beskrev svarta hål som du gjorde och vi har börjat diskutera dimensionsöverskridande fenomen i meditationen så jag vet faktiskt inte.”

”Intressant. Mycket intressant… Men vi kan väl låtsas i alla fall?”

”Att du inte mediterar och får ’dimensionsöverskridande’ insikter och att universum således är ett slutet system.”

”Okej, vi låtsas det.”

”Shit, va sjukt, tänk om det är så.”

”Vadå?”

”Att svarta hål är dimensionsportaler.”

”Ja…”

”Ja… vi tänker oss i alla fall att entropin i universum går mot ett maximum, det vill säga att äggen får samma temperatur som vattnet och allt har samma temperatur överallt. Är det så?”

”Sa de inte på Vetenskapens värld att det skilde på typ en tiondels grad från en plats i universum till en annan plats, typ tio miljarder ljusår bort, så man kan väl nästan säga att det är så.”

”I vattnet ja, men hur är det med äggen?”

”Äggen?”

”Planeter, solar. Är det samma temperatur mitt ute i rymden som mitt inne i solen?”

”Nej, självklart inte.”

”Har entropin då maximerats?”

”Nej, långt ifrån.”

”Just precis. Långt ifrån. Och vad innebär det?”

”Ja, vad innebär det?”

”Att tiden inte har varit oändlig, för då skulle det vara lika kallt överallt i universum, vilket det uppenbarligen inte är. Alltså: universum har inte funnits för alltid.”

”Intressant.”

”Visst är det.”

”Jag tror i och för sig inte att det inte har funnits något innan, utan att det rör sig om ett cykliskt förlopp.”

”Ett cykliskt förlopp?”

”Ja, som ett hjärta som slår. Vi har pratat lite om cykliska förlopp i meditationen. Jag skulle kunna tänka mig, utifrån det du säger och utifrån det jag lärde mig på Vetenskapens värld om att universum expanderar i den hastighet det gör att det rör sig om ett cykliskt förlopp, som att hela universum skulle vara som ett hjärta som slår, med väldigt, väldigt låg frekvens.”

”Vems hjärta skulle det i så fall vara?”

”Guds hjärta, rimligtvis.”

« FöregåendeNästa »