L.A.LARSSONS BLOGG

L.A.LARSSONS BLOGG

Vad är viktigt?

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON mån, februari 15, 2016 10:09:27
38,3 i feber och passiviteten har gjort att jag sett några dokumentärer ikväll: Människans ursprung (om hadzafolket i Tanzania); Rent, vitt, slätt och några livstycken (om kvinnorna på en tvättindustri i Norrköping) samt Röster från Moskva (om människor som sitter i bilköer i Moskva). Alla tre filmer skildrade människor idag och vad som är viktigt i livet. I Tanzania, där människorna levde utan pengar, var det viktiga att gifta sig, men inte primärt utav kärlek utan för att "om man har en man så kan han komma hem med kött och jag kan plocka rotknölar, då blir jag lycklig." I det samhället hjälptes man åt. I Norrköping, sa en kvinna att skulle hon bli lycklig om hon hade en villa och en Volvo. På fabriken kände man att man enades och hjälpte varandra om det fanns ett gemensamt hot. I Moskva var det lite oklart vad man strävade efter, men att bli direktör var något som nämndes. På radion gjordes reklam för ett "ofarligt" medel för män som skulle ge oss förmågan att göra kvinnor lyckliga. Man hjälpte inte varandra över huvud taget; ingen gjorde nåt utan betalning. Våld förekom ofta och "skulle man ha samma vapenlagar som i USA, skulle folk skjuta varandra hela tiden, för så hårda var Moskvaborna." Är något samhälle att föredra och varför? Hur kan vi förändra samhället där vi bor?

Att skydda sig

ÖvrigtSkapad av L.A.LARSSON mån, februari 15, 2016 10:08:50
Funderar på mur och taggtrådsstängel... Alternativt så fortsätter jag att tro på människors godhet och fortsätter hoppas på en värld där vi inte behöver låsa våra dörrar och larmövervaka våra ägodelar. Samhällsanalytikern Alexis de Tocqueville företogs sig en resa på 1830-talet för att studera samhället i USA. Han såg redan då varningstecken på vad vi ser idag i USA - folk låser in sig och skjuter de som kommer in på ens ägor. Är det ett sådant samhälle vi vill ha i Sverige? Jag hänvisade till Alexis De Tocqueville när en larmförsäljare kom och knackade på för jag är helt ointresserad av att "bygga murar" kring det som är "mitt" och jag vill istället aktivt arbeta för ett öppnare samhälle och dit når vi inte med larm och skrämselpropaganda. Jag vet inte hur många gånger jag har sovit med nycklarna sittande i ytterdörren, med nycklar till båda bilarna. Inget har någonsin hänt. Och något skulle hända, vad är det du blir av med? En iPad? En platt-tv? Det är inte så många som har kronjuvelerna liggande hemma, så lås upp era dörrar och montera ner era larm och skänk larmavgiften till bättre behövande så sköter karmalagen resten. Och skulle du få inbrott och bli av med lite prylar, känn efter hur mycket lättare du känner dig... Att aktivt vakta sina ägodelar tynger oss människor och leder oss bort från lycka och harmoni.

Sveriges tågtrafik

ÖvrigtSkapad av L.A.LARSSON mån, februari 15, 2016 10:08:19
Jag tycker om att åka tåg, av flera skäl; miljövänligheten, city-city-transporten, bekvämligheten, titta ut-möjligheten osv. Men nu när jag åkt nästan 300 mil med thailändska tåg kan jag se några fördelar där Sverige kan bli bättre: Priset - jag betalade 174kr för min resa Stockholm-Vingåker, vilket motsvarar 730 baht och är ett pris som jag aldrig kom upp i trots att jag reste i 12 timmar med luftkonditionerad sovplats med nymanglade lakan och en skön konduktör i prydlig uniform som kommer och bäddar åt en. Service - på det här tåget kan man inte få tag på nånting varken ätbart eller drickbart. På de thailändska tåg jag åkte - oavsett tid på dygnet, så kom det vid varje stopp försäljare som (för en vettig slant) kunde förse mig som resenär med i princip allt jag kunde önska mig i mat- och dryckväg. Tydlighet - på det här tåget som jag åker nu var vagnarna felmärkta, vilket ledde till total kaos bland resenärerna och jag sitter nu någon helt annanstans än jag ska, två vagnar bort. På perrongerna i Thailand står informatörer som i princip eskorterar dig och ser till att du hamnar i rätt vagn. Framkörning - perrongväntan kan vara både ångestfyllt och riskabelt, vilket man i Thailand har löst genom att köra fram avgående tåg minst 30 minuter i förväg så resenärer i lugn och ro kan gå på, hitta sin plats och komma till rätta med alla sina pinaler. På avgångsstationer i Sverige låter man resenärerna stå så länge som möjligt på perrongen (numera modernt kallat plattformen) och frysa in i det sista. Fyra minuter före avgång rullar tåget ogenerat fram och trängsel och stresskallabalik utbryter och när tåget lämnar stationen står hälften av resenärerna fortfarande i mittgången och sorterar sina tillhörigheter i "på hatthyllan" och "bra att ha tillgängligt"...

På ett tåg i Thailand

ÖvrigtSkapad av L.A.LARSSON mån, februari 15, 2016 10:06:03
Klockan är strax efter 23 här och jag har bara sovit 4-5 timmar de senaste två dygnen och hade sett fram emot att gå på tåget, fälla sätet och dra på mig en filt och sova tills tåget var framme i Chaiya klockan sex i morgon bitti. Men ödet ville något annat och jag hamnade i tredje klass, med 90-graders säten som man delar - som Stockholms pendeltåg såg ut på 1980-talet. Det finns ingen luftkonditionering och eftersom det är 30 grader varmt så är alla fönster på vid gavel och det blåser orkan inne i tåget. Komforten är som om de gamla spårvagnarna i Göteborg skulle köra i 100 km/tim nedför avenyyn och ljudnivån är oxå därefter, vilket accentueras av de vidöppna fönstren. Bredvid mig sitter en ung mamma, kanske 25. Hon och hennes yngsta son har båda somnat mot min axel. Hennes äldsta ligger ihopkrupen på sätet mittemot och sover. Mittenpojken ligger under sätena, på tidningspapper på golvet. De sover alla fyra, mitt i sina liv. Det finns andra liv därute, som kanske är värda en tanke, när vi står där och svär över att SJ minsann är en kvart försenade. Igen!

Utbildning av utbildarna

PolitikSkapad av L.A.LARSSON mån, februari 15, 2016 10:04:05

http://mobil.dn.se/debatt/utbildningsfundamentalism-ger-inte-de-basta-lararna/

Det här var verkligen befriande läsning och jag håller med i varje ord. Jag tror t.ex. att jag skulle vara en bättre lärare än flera av de lärare jag själv haft genom åren om målet är att lära så många som möjligt så mycket som möjligt - precis som några av de lärare jag har bäst minnen av var sådana utan lärarutbildning. Och jag skulle gärna jobba som lärare - har faktiskt sökt några vikariat - men jag skulle aldrig få för mig att lägga flera år av mitt liv på en lärarutbildning som den ser ut idag; jag har bott med en lärare i 10 år och lärarutbildningens brister har flera gånger varit ämne för diskussion. Varför inte ha en variant som med folkhögskollärare, där det räcker att komplettera sin tidigare kompetens med pedagogik?

Jag har själv läst de universitetskurser som intresserat mig, där och då i livet. Vissa har varit tråkiga eller inte motsvarat mina förväntningar och då har jag hoppat av. Några år senare har jag varit intresserad av något annat och då har jag läst det. Detta har gjort att jag inte har blivit något och inte kan något specifikt utan kan lite om mycket och klarar mig bra i frågesportsammanhang, men blir väldigt spretig på arbetsmarknaden och tämligen svåranställningsbar, eftersom min kunskap inte direkt finns på något papper eller har genererat någon examen - precis det han skriver om i artikeln. Jag blir ibland irriterad över det - att bred kunskap inte uppskattas, även om jag är ganska ointresserad av att ha något 9-5-jobb. Jag har flera gånger fått höra att man valt någon annan kandidat till ett jobb för att den personen har gjort just det som jobbet går ut på och då undrar jag var finns den personliga och samhälleliga utvecklingen i det, att alla fortsätter med det de alltid har gjort? Och hur kul är det? Jag är mer för Pippis devis: "Det har jag aldrig provat, så det klarar jag säkert!"

Och jag tycker det är synd att vi har en arbetsmarknad och en utbildningskultur där fel saker prioriteras. Jag reflekterade över det här redan 2005 när jag pluggade på Handelshögskolan i Göteborg och vissa studenter var rätt ointresserade av att lära sig något, de ville bara ha stämpeln för avklarad kurs. Jag hade då arbetat i sju år, varav nästan fem utomlands och hade rätt många exempel från "den riktiga världen" - men det enda som tycktes intressant och som gav rätt på proven var om man refererade till exempel i någon av läroböckerna, vilket gjorde att jag hoppade av Handels och köpte en sommarstuga i Läppe och började skriva böcker. Den här artikeln är första gången jag hört någon annan säga det som jag tänkt i tio år! Tack Mats Alvesson.


Om kreativitet

ÖvrigtSkapad av L.A.LARSSON mån, februari 15, 2016 10:03:10
Jag tror att alla föds med samma mängd kreativitet. Och som Picasso sa...

Sen har vi fått talang inom olika områden; Zlatan gör fotboll till konst, andra gör ekvationer till konst och någon målar tavlor.



Krig och fred

PolitikSkapad av L.A.LARSSON mån, februari 15, 2016 10:02:26
Åkte förbi ett militärt övningsfält igår:

Dialog med en 8-åring:

- Vad betyder de där skyltarna?

- De betyder att det är ett militärt övningsfält där, de tränar sig för krig där.

- Varför gör man det? Krig är ju bara dumt!

Jo, visst är det så och visst är visheten ibland större hos 8-åringar än hos 50-åriga beslutsfattare. "Nu är du bra naiv", tycker någon. Är jag det? Egentligen? Jag tycker det är rätt intressant att nedrustningsidéer stigmatiseras och krigföring är normen; vart är vi då på väg? Logiken är lika uppenbar för mig som för min 8-åring: vapen kan aldrig vara vägen till fred! Ta USA som exempel med sina liberala vapenlagar... Sverige hade 87 fall av dödligt våld under 2014. Bara i New York var siffran 328 fall 2014. Och det var rekordlågt. Och stora nyheter är när det gått 36 timmar utan ett skottdrama i staden. Men jag är väl naiv som kopplar ihop vapen med att folk dör och nedrustning med fred, det var dumt av mig.



Inget kött, inget socker

ÖvrigtSkapad av L.A.LARSSON mån, februari 15, 2016 10:01:48
Efter 20 dagar och tillika 20 procent av mitt projekt inget kött, inget socker i 100 dagar kan jag konstatera att det går åt ganska mycket ägg. Vidare vill jag informera om att frånvaron av kött och fisk och socker inte har någon negativ effekt och all form av "abstinens" har helt uteblivit. Det svåraste är att undvika socker som finns i nästan allting, såsom pizzadeg(!?), all majonnäs, falafel osv. Kombination köttfri & sockerfri gör att det bli väldigt svårt att äta ute och äta färdigmat eller halvfabrikat - vilket medför det positiva (och lite oväntade) att man får laga allt från grunden - igår gjorde jag falafel - kanongott! Prova du med - 100 dagar går fort!

« FöregåendeNästa »