L.A.LARSSONS BLOGG

L.A.LARSSONS BLOGG

Dialog om universum

FilosofiSkapad av L.A.LARSSON tis, januari 20, 2015 10:39:11

”De riktade Hubble-teleskopet mot den plats i universum där det var mörkast och således inte skulle finnas så mycket stjärnor. På bilden man tog hittades omkring trettio tusen galaxer, där varje galax innehöll flera hundra miljarder stjärnor. Och det här var det ställe där det var minst stjärnor. Förstår du hur många andra livsformer det finns där ute?”

”Så alla rapporter om ufon är korrekta?”

”Inte sannolikt. Universum expanderar så fort.”

”Guds andetag.”

”Va?”

”Tänk dig att universum är guds lunga och vår tid är ett andetag av gud, där han fyller sina lungor med luft. Således expanderar de.”

”Men universum är nästan fjorton miljarder år gammalt och vi kanske har expanderat halvvägs, hur skulle ett andetag kunna hålla på i trettio miljarder år och sedan trettio miljarder år för att andas ut?”

”Trettio miljarder år enligt hur du mäter tid, ja. Det är inte säkert att tiden är lika lång för alla. Flugor till exempel, upplever inte de tiden annorlunda på grund av sina ögon?”

”Men tiden är väl linjär? Linjär och konstant.”

”Varför tror du det? Tiden är olika beroende på om du tittar på en dålig eller en bra film. Kan något sådant ofantligt banalt påverka tiden att kännas kanske hälften så lång, skulle inte en tilltänkt gud då uppfatta tiden på ett helt annat sätt. Se bara på hur vi uppfattar tiden idag. Idag ska man ju hinna med tusen saker fler än för hundra år sedan.”

”Så vi skulle ha ett parallellt universum bredvid oss, som guds andra lunga?”

”Varför skulle en sådan gud, eller allsmäktighet, eller vad vi ska kalla det vara en kopia av en människa? Tänk utanför lådan. En ko har fyra magar och de finns här. Hur tror du livsformerna ser ut på andra sidan universum? De kanske har hundra andningsorgan.”