L.A.LARSSONS BLOGG

L.A.LARSSONS BLOGG

Jag gick aldrig på karnevalen

ÖvrigtSkapad av L.A.LARSSON mån, februari 02, 2015 22:26:28

Jag skrev det här inlägget i september 2004 som en kåseriuppgift på kursen Skriva (15 hp) på Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet.

Två veckor tidigare hade jag slagit ett idiotiskt vad. Förutsatt att cigarettfördelningen i de tudelade lyxpaketet var 12/13 skulle jag kläs ut till kvinna på Notting Hill Carneval. Jag kände mig rätt självsäker med några drinkar innanför västen och de två innanmätena i cigarettpaketet, av helt olika storlekar, framför mig på bordet. Jag satt och föreställde mig hur många cigaretter det kunde tänkas vara i respektive paket, och hur dessa skulle ligga förpackade. Det mest logiska tyckte jag var tio i det ena och 15 i det andra. Så börjar hon till sist plocka upp dom där cigaretterna. Runt bordet sitter nyfikna vänner och räknar: 9, 10, 11, 12, 13. ”Va, är dom slut? Dom kan inte vara slut!” Jag kunde inte tro mina ögon. Jag slet upp det andra paketet och räknade igen. ”Tolv!? Hur kan det vara tolv?”

Så nu sitter jag snällt här i min lägenhet och får benen rakade. Passande nog har vi en granne som är filmsminkös och det skulle ju bli en barnlek för henne att göra om mig till kvinna. Skägget blev ett minne blott och ersattes med lager efter lager av krämer, färger och nyanser. Och det där med att plocka ögonbrynen är knappast något jag avundas dom som gör det på regelbunden basis. Som tur är fanns det gott om både gin och tonic i kylen – det behövdes.

När ansiktet och den kastanjefärgade peruken var på plats och jag upplevde en skräckblandad förtjusning när jag mötte mig själv i spegeln, var det dags att byta kläder. Min vadslagerska hade inte legat på latsidan och hittat ett par string-trosor i minimal design men i storlek XL. Jag kan varken säga att dom passade eller satt skönt eller ännu mindre fyllde någon funktion; klockspelet var minst sagt svårt att få på plats och hålla på plats. Därefter följde fisknätsstrumpor, där jag faktiskt hade möjlighet att välja mellan röda och svarta. Schyst. Det fick bli dom svarta. En kortare leopardmönstrad kjol i svårbeskrivligt, densitetlöst material kom på plats. Och sedan naturligtvis en rejält skumgummistoppad D-kupa och en svart u-ringad topp. Brösthåret vägrade jag låta rakas bort – någon värdighet måste en man få behålla. Så blev det. Lösnaglar applicerades och målades. Glittrande smycken fästas runt hals och arm. Tyvärr hade man inte hittat några pumps i storlek 46 så det fick bli ett par relativt diskreta tangentbordsfärgade herrloafers. Sedan bar det av.

Notting Hill Carneval räknas till den näst största carnevalen i världen, näst efter Rio. Hade jag fått en pund för varje storögd blick jag fick hade jag aldrig behövt skriva det här. En obeskrivlig känsla, som att vara ofrivillig huvudperson i någon annans värld. Folk ville prata, kramas och folk ville se mig kramas med bobbys och ta kort när detta hände. Konstaplarna var medgörliga och lät ungdomarna hållas så här i karnevaldagar. Efter en bra stunds promenad kände jag mig både utnyttjad och exponerad så vi stannade på en bar för förfriskningar. Stringtrosorna tryckte också lite extra på blåsan så jag fick gå till damrummet ganska omgående. För första gången i mitt liv kändes det på något sett legitimt att smyga in i ”tjejerna omklädningsrum”. Jag var inte ensam, men jag var en utböling. Skumma två-meters-transa sa dom stumma munnarna utan att röra sig.

Ytterligare några groggar senare var det dags för bardiskdans och eftersom jag var kvällen höjdarnummer fick jag helt enkelt finna mig i att finna mig på bardisken. Pojkar och män samlades nedanför mig för att titta in under min kjol – trodde dom verkligen att jag var kvinna?

Karnevalen fortsatte och mitt kvinnliga alterego med den. Dock så kändes det skönt när det nalkades hemgång och vi spatserade dom dussinen kvarter tillbaka hem och spontant upplevde jag att det skulle dröja ett bra tag innan det blev dags för karneval igen, även om jag gick aldrig på karnevalen – inte som mig själv i alla fall – och det är inte utan att man känner sig lite heterosexuellt osäker när det ligger två par stringtrosor, två bh:ar på golvet och man tänker att i morgon får jag skynda sig till toaletten så jag kan tvätta bort mitt utsmetade smink först!