L.A.LARSSONS BLOGG

L.A.LARSSONS BLOGG

Det är därför jag återvänder

ÖvrigtSkapad av L.A.LARSSON tis, april 14, 2015 15:42:21

”Artemistemplet? Jo, man ville ju vara där det hände – och det var ju inte särskilt länge sedan. Och nu har forskarna räknat ut att universum består till sjuttiotvå procent av mörk energi, men de har ingen aning om vad det är för något.”

”Vad är det för något då?”

”Vad tror du?”

”Jag har ingen aning, hade jag det skulle det ju vara Nobelprisläge.”

”Ja, antagligen. Men det är många på den här planeten som vet vad det är för något, de har bara viktigare saker för sig än att berätta det de vet för andra.”

”Vad skulle det vara som är så viktigt?”

”Många sitter nog och mediterar i ett kloster någonstans, andra spelar golf, några är nog artister, om jag skulle gissa. Eremiter, sådana som bedöms som lite annorlunda, det är där du ska leta om du vill finna dem.”

”Men vad är det för något då, den mörka energin?”

”Det är universums alla själar som inte har någon kropp, det är så otroligt självklart att jag inte förstår att det inte är allmän kunskap.”

”Hur mycket kommer du ihåg?”

”Jag kommer ihåg rätt väl till strax innan Artemistemplet byggdes, ett par generationer innan. Jag var med och byggde det – det var fantastiskt, vilken byggnad.”

”Vad minns du mest?”

”Tyvärr är det väl så att jag minns det som världen minns – hade jag aldrig hört talas om något av eftervärlden kanske jag hade tyckt annorlunda. Men jag kommer väl ihåg mina eftermiddagspromenader i Babylons hängande trädgårdar, det minns jag väl – kanske på samma sätt som du minns promenaden till skolan i första klass. Jag minns Alexander den Store väldigt väl – en helt otrolig man. Det är så nära en gud en människa kan komma – en fulländad individ, fysiskt och psykiskt, men inte själsligt. Han var fantastisk, jag vet inte hur många söner jag döpt till Alexander efter honom. Visste du att han var kung av Makedonien, kung av Persien, kung av Asien och farao av Egypten samtidigt?”

”Nej, det visste jag inte.”

”Jag minns också Simon Petrus väl.”

”Det vet jag inte vem det är.”

”De flesta känner honom nog som Sankt Petrus, en av Jesus lärljungar.”

”Hävdar du att Jesus funnits på riktigt?”

”Absolut, jag har träffat honom ett par gånger – trevlig karl, mjuk, intuitiv – som en motsats till Alexander kan man säga. Han arbetade med healing och osteopatliknande behandlingar. Han var duktig och blev känd som helare i flera länder, men några ’magiska’ krafter hade han inte. Han var bara väldigt skicklig på att strömma ren kärlek som kosmisk kraft. Han kallade det ’den gudomliga kraften’ och visst var den på många sätt gudomlig – han var en fin människa som hade kärlek över till alla och han var fri från rädsla och otroligt trygg i sig själv. När han dog på korset – vilket är helt sant – så flyttade Simon Petrus till Rom där han redan var känd ’som den som Jesus heligförklarade’. Ju längre bort från en situation man befann sig, desto mer kunde en historia förvrängas och Jesus ’helande krafter’ kallades inget annat än gudomlighet i Rom, så när Petrus kom dit gjorde han det som en otroligt viktig religiös figur och han tilldelades ett nytt ämbete – det som skulle komma att bli påvetiteln.”

”Och hur kom du in i bilden?”

”Jag hade känt Petrus länge, han var några år äldre än mig och vi hade växt upp tillsammans och när han flyttade till Rom frågade han om jag ville följa med som hans assistent, en slags adjutant. Det var lärorikt och spännande att få vara i världens överlägsna huvudstad. Vi arbetade väl där ett trettiotal år innan det blev en maktkamp med den sittande kejsaren, Nero har jag för mig att det var. De bytte ju av varandra vartannat år de där karlarna, och det gick med Petrus som för Jesus – korsfästning.”

”Hur gick det för dig?”

”Jag blev också dödad, kom inte riktigt ihåg hur – det är något jag försöker förtränga – det är så fruktansvärt just innan själen lämnar kroppen.”

”Vad hände sedan?”

”Nästa gång jag minns att jag återvände till den här ganska primitiva planeten så hade Roms huvudstad förflyttats österut till Konstantinopel och riket kallades numera för det bysantinska riket, annars var det mesta som vanligt; det krigades och härjades. Jag dog i strid ungefär tjugo år gammal. Jag återvände ett par hundra år senare till Konstantinopel, men då benämndes staden Miklagård av det folk som jag då tillhörde.”

”Du måste ha varit viking.”

”Ja, så kanske det var, det är inget jag minns särskilt ingående. Nästa ’resa’ borde ha varit min tid i Granada. Det var ett utbrett ’hat’ eller vad jag ska kalla det mot hela folkslag och det hatet var riktat mot de som tillbad den relativt nya religionen islam. Det fanns inget glamouröst med korstågen – de betedde sig värre än mot djur – människor slaktades och våldtogs, fruktansvärt. Det är snart tusen år sedan, och än idag finns hatet, som egentligen är en rädsla – motsatsen till kärlek – mot muslimer och i sin tur bedriver Islamiska staten en kamp i Irak – som en gång var som vackert och fridfullt – som är väldigt lik den som korsriddarna bedrev. Historien upprepar sig, utan att människor lär sig. Det är det jag menar när jag kallar den här planeten primitiv.”

”Har du alltid levt på den här sidan av Atlanten?”

”Mestadels, men jag arbetade som stenbärare i Peru under inka Pachacuti och var med och byggde Machu Picchu – det var harmoniskt, jag har alltid gillat berg och framför allt Anderna. En människa består ju av ungefär samma atomer som vissa bergarter – kol, väte, syre, svavel, järn och jag tror att mina atomer många gånger kommit från berg – jag har alltid känt mig hemma i bergsmassiv och höglänta trakter.”

”Har du träffat några fler ’kändisar’ eller vad ska jag kalla det?”

”Ja, när jag kom tillbaka till Europa var det en helt annan stämning – vapen hade ersatts med penslar och konst och kultur stod i fokus, men kallade det för antikens pånyttfödelse.”

”Renässansen.”

”Exakt. Här träffade jag Michelangelo. Jag kände honom inte, men hade vid ett par tillfällen möjlighet att se honom arbeta – jag hade bland annat yrket kyrkovaktmästare eller liknande i Sixtinska kapellet under en period. Det jag såg – hur han behandlade färg och form – var väldigt likt det som Jesus gjorde när han helade människor. Det var som om han kanaliserade kosmisk kraft igenom sig och formade det som han önskade – det var magiskt att se honom arbeta; det var som en gudomlig kraft strömmade igenom honom. Det är sådana små detaljer som jag minns bäst och det är det som gör att jag återvänder.”

”Måste man inte återvända?”

”Nej, det finns fri vilja även i ’den mörka energin’ som dagens forskare kallar den.”

”Vad händer då? Är det inte väldigt lång tid?”

”Tid är något som är konstruerat att passa samhället. Det är som att människan har skapat tiden för att kunna stressa. Tiden är inte linjär, som många tycks tro. Se istället tiden som ett andetag eller ett hjärtslag, för att vara konkret. Tiden är snarare cirkulär, sluten. Men jag skulle hellre se det som att tiden inte finns, det är mest något som människan konstruerat för att kunna förklara världen, universum. Om vi ska komma tillbaka till Nobelpriset, så fick väl de det för upptäckten att universum expanderar allt snabbare, vilket i och för sig stämmer om man bestämmer sig för att tid finns. Hur som helst, det jag kan säga är att alla kosmologer är långt ifrån rätt svar – det är mycket enklare.”

”Vad är det som har varit värst?”

”Det är utan tvekan koncentrationslägren under andra världskriget. Det är samma känsla av kollektivt hat – frånvaro av kärlek – som jag kände för tusen år sedan och som jag känner idag. Människor kan göra vad som helst för att utplåna det de är rädda för och det enda som de kommer komma fram till är att det fortfarande är rädda – kanske ännu räddare.”

”Du ser lite stressad ut.”

”Ja, jag kom plötsligt på att det är Novellafton nere på biblioteket – det är ju trots allt skapandet, kärleken och den kreativa kraften, som gör att jag återvänder gång på gång. Så vad tror du, kommer Mohammed Omar att vinna ikväll – är de redo att ta emot mig?”